|
Fordringsägare skrevs av August Strindberg, säkert
med tanke på hans passionerade kärlek till Siri von Essen. Han vänder ut och
in på henne i pjäsen, dissekerar henne, och i samma process delar han sig själv i två
personer, den virile före detta mannen och den toffelartade nuvarande. Stadsteaterns uppsättning har gjort det mesta av extremerna, och satt upp ett
ekivokt och |
översvallande drama. Vissa kritiker blev upprörda- det är ju nästan
larvigt, får man behandla en nationalskald så? Många tyckte det var skönt
att man dammat av Strindberg och gjort ett roligt, spännande nutidsdrama av
hans pjäs.
Uppsättningen följdes från första början av författaren
Catharina Söderbergh och fotografen tillika kompositören Henrik Rambe, vilket
resulterat i boken Fordringsägare. I bild och text får läsaren följa hur skådespelarna
arbetar sig in i materialet. Helena Bergström har ett drygt arbete i att axla
manteln Tekla, en stark och självcentrerad kvinna, med ett eget liv son hon
inte vill ge avkall på ens under förenad attack från sina två äkta män,
den nuvarande och den före detta. Kjell
Bergkvist ska lever sig väl in i att vara dryg och otrevlig, men med ett sårat
hjärta innerst inne. Philip Zandén, i sin dubbla roll som regissör och toffel, arbetar
med det fysiska uttrycket för sin roll, och linkar och studsar om vart annat.
Även kompositörens och rekvisitörens arbete följs.
Scenen är en skärgårdsidyll, där det badas och slängs våta kläder. Detta
ackompanjeras av piano och pikanta måsskrin.
|